Jag önskar ibland att det fanns en ”Känslokurs” i skolorna.
Där vi lär oss att vara uppmärksamma på våra innersta känslor och att lyssna på oss själva.
Att lyssna när vi känner oss tomma och ledsna.
Och när vi känner att vi känner ingenting och det finns en tomhet i oss, att vi lär oss då att utforska och se denna inre tomhet.
Att uppfatta och se den tomheten öppna upp för en ny nivå i oss.
Att lära sig att inte vara rädd för våra känslor.
Att lära sig att det inte finns några ”bra” eller ”dåliga” känslor, bara känslor som får flöda och därmed komma och gå.
Att lära sig att ingen känsla varar för evigt och att vi därför kan uthärda och uppleva varje känsla. Orädda.
Att lära sig att namnge våra känslor. Kommunicera dem till omvärlden.
För i en känsla finns det alltid information för oss och om oss själva.
Därför: Känslor måste läras.